Tröttheten

Jag är alltid trött, det finns ingen tid på dygnet som jag är riktigt pigg.
Han suger all must ur mig. Den energin jag har när jag vaknar försvinner
snabbt och ersätts av oro och "rädsla".

Jag vet aldrig när han blir arg, det finns inga tecken.
Helt plötsligt är det något som går fel, och då är allt fel.
Alla är idioter, alla är dumma i huvudet.

Jag vill att han ska se mer positivt på livet.

Det som har hänt är passé, inget man behöver oroa sig för längre, inte ska han heller behöva jaga upp sig för ngt som inte har hänt än. Jag kan ju behålla lugnet, prata normalt, försöka tona ner motgångar. Ska det vara så svårt att se lite glatt på livet. Hans liv är alltid mörkt, medan mitt trots hans beteende är lila, gult osv.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0