Min enda väninna..


Han var varit där.

Jag fick ett mess;

"Han kanske har anledning att bete sig som han gör"

Toppen, nu är det världen mot Sara!!

En vanlig fredag ser ut så här:

Alex blir full, Alex förvinner till fyra på natten, Alex kommer hem väcker mig och börjar bråka.
Alex förklarar (skriker) hur värdelös jag är, att jag skiter i allt, att jag är ful och fel, hur dum i huvudet jag är mm.
Han hotar mig på alla vis, jag blir som vanligt livrädd att han ska slå sönder huset (delar av det går sönder) och att han ska slå ihjäl mig, kanske vore det bäst.

Under kvällen som han är borta ger jag barnen mat, städar, lägger barnen, gör iordning lite till och ser på teve. Vågar knappt somna och tänker att det är sista gången. Händer det igen så ringer jag polisen. Så har jag levt i fem år!

FINNS INGEN DÄRUTE SOM HAR ETT RÅD?

Ni har väl förståss bättre för er än att läsa om mitt tråkiga liv.

Kommentarer
Postat av: Kattis

Jag levde som du i 2 år med en pojkvän och jag blir riktigt ledsen när jag läser att du har det såhär just i detta nu. INGEN människa ska behöva gå igenom detta. Jag och min pojkvän hade dock inga barn men jag vet hur det är och hur man hela tiden säger att "nu är det sista gången". Jag klarade mig ur det tack vare fina vänner och att jag blev intresserad av en annan, detta gjorde så att jag vågade lämna honom. Jag var tydligen inte så dålig som han sa. Det var det som fick det att vända för mig iallafall ! Men det är olika för alla. Man måste bara nå en punkt då det verkligen ÄR nog och aldrig vända sig om, om man går för många gånger men inte håller det blir det bara svårare för var gång. Så det gäller att stålsätta sig till 250%. Om du vill snacka så kan du höra av dig :)

2008-07-10 @ 22:21:45
URL: http://impeach.blogg.se/
Postat av: Camilla

Känner inte dig men känner igen din situation!! Jag finns här när du vill men tänker inte tränga mig på. Nu vet du det och vart jag finns.

Kram Camilla

2008-07-11 @ 14:45:16
URL: http://camillahassberg@blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0