Bank, brak.

Det var ett jäklans liv på Alex innan, han brusar upp för inget alls. Han skäller på barnen, jag försöker förklara att han inte kan säga vad som helst till en femåring, eller har jag fel?
Efter namn som fet gris, din late jävel och hot tar jag in barnen på deras rum. Jag håller om dem en stund och den känslan av kärlek som sprids från dem måt jag bra. De förstår inte än, inte alls hurdan far de har egentligen. Vem vill berätta för dem att deras pappa (som nyss var så öm och kärleksfull bara vänder på stört och är skyförbannad för ingenting)  är konstig, knäpp.
Jag kan inte själv förklara hans beteende, jag vet bara att det inte håller i längden och att inte jag klarar detta år ut och år in. Vem skulle. De dagar då han inte blir arg alls är som en sommaräng, problemet är bara att det vänder snabbt.
Jag har många funderingar, många idee'r, jag fantiserar ofta om hur det vore bara jag med barnen.
En gång sa jag till honom att jag inte orkade längre, jag fick ett staket på mig. Han förklarade att hans barn kom med honom inte med mig. Jag skulle aldrig få vårdnaden om dem. Aldrig. Nähe, vad är då meningen med att sticka? Jag vill ha mina barn.

Kommentarer
Postat av: M a m m a . J e s s i c a

God Kväll!

Kikar in lite, och lämnar en tass :o)

2008-07-09 @ 22:17:39
URL: http://jyees89.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0